Dubbelsidig natur jag? Inte alls!!

På vår övervåning finns en takkupa, det måste finnas en form av "glapp" där! En duvfamilj har flyttat in på något sätt och de har värre vanor än bebisfamiljer.... Har tappat antalet på ggr som de väckt mig (på nåt konsigt sätt är de just bakom mitt huvud, känns det som)

Till saken hör att jag har fågelfobi! På långt håll borta från mig, kan de vara hur fina som helst men inte i min närhet, tack! För att tala om de skadade eller ännu värre....

Naturligtvis ramlar en mellanstor duvbebis ner från taket! Först har jag förbannat de här jäkla fåglarna och de ska bara bort, därför har det inte varit fågelmat till övriga fåglar i vinter- i hopp om att de ska flytta!! Men så ramlar den här ner! Och jäkla föräldrar, de bara drar!!

Jaja, Väduren hittade bebisen under soptunnan som står placerad vid gatan och genast börjar jag så klart tycka så synd om den! Efter en stunds "tänk" kommer vi fram till att vi måste ju ge den mat, barna är naturligtvis oerhört engagerade i det här och vill ha rapporter var 10 min ungeför. Glädjen blir stor, när den verkar pigga på sig och till och med en förälder som dyker upp med mat!!

Men den hopplösa bebisen, fattar inte gatans faror!! Nu har vi under flera dagar sett den springa/hoppa rakt ut i gatan- hållt för både pannan och ögonen men det har gått bra! Flämt!
Idag på morgonen, meddelade Väduren när han kört barnen till skolan att den börjat flyga lite!
Hurra!! Nu ska det nog fixa sig! Jag skulle jobba på em, Väduren på fm iom sjukt barn.

Säger hejdå och pappa ska iväg, kommer in igen och jag som just varit ute o rökt, undrar vad han glömt denna ggn iom att han är lika tankspridd som jag... Men nej, det var inte det, utan en död duvbebis på gatan, påkörd av en bil.... Och jag som trodde han/hon skulle klara sig- även om jag inte gillar fåglar.... Tackar gud eller vem som helst, att det inte var jag som hittade den...
Barna ledsna och jag undrar om mamman/pappan letar efter den lilla stackaren....
Blödig, nej naturligtvis inte!