Anpassning pågår....
Väduren har inte haft semester på ett år drygt och nu är vi inne på andra veckan. Kan säga att det krävs en del anpassning med både honom och 4 barn hemma, vi är visst inte riktigt vana vid varandra.....hur nu den kan vara möjligt. Eller är det att man dvs vi har för höga förväntningar, när man väl får semester? Att det regnar underlättar inte hellre. Nu önskar jag mig sol och bad samt lite gladare miner!
8 Comments:
Oj.... det krävs träning:-) Vi är ensamma i huset. Alla flickorna borta! Aldrig hänt sen vi blev ihop. Ofattbart. Men bara till torsdag.
Anne-Maj: Ja, det verkar så....Barnfritt, jiises! Nej, det har inte vi hellre varit på sådär 13 år :-))
Det krävs verkligen träning för sånt där. Den s.k. smekmånadsfasen brukar ju gå över rätt fort, tyvärr
Vonkis: Ja, det gör det! Vardagarna går så fort och består av praktiska göromål, semestern blir då allt kul ska ske..... Fast vi hade faktiskt smekmånad i många år *s*
Det är nog förväntningarna som man alltid sätter för högt.. Är det inte så??
Själv gör jag nu ett litet försiktigt försök att komma tillbaka till bloggvärden!!
Malin! Vad kul att du är tillbaka!!
Jo, det är förväntningar och det förbaskade regnet!! Kram!!
Det är så lätt att ha för höga förväntningar på sin sommarledigehet. Man vill ju att det ska vara sådär roligt, rätt, avkopplande och mysigt som man drömer om....
Men när min son blev sjuk så lärde jag mig att leva mycket mer i nuet och ta vara på de små ögonblicken och njuta när det går...
Hoppas du får en skön sommar och att den blir just så som du önskar!
Solvarm kram från
Lisbeth
Londongirl: Jag tränar så mycket på att leva i nuet, men ärligt lyckas jag inte så bra....Trots mamma + en pojke med svår epilepsi. Tack, snälla du för go kram och jag önskar det samma till dig!
Skicka en kommentar
<< Home