En dag i taget
Lite balansgång nu, dels känslomässigt och samtidigt skall det göras en massa praktiska saker i samband med begravningen. Bortsett från det skall jag samtidigt fungera både arbetsmässigt och som mamma. Inte det lättaste jag varit med om.....
Men det går på nåt sätt, även om jag inte skulle vilja påstå att det går lysande. Minnet har jag mer eller mindre tappat bort och stubinen är ännu kortare än vanligt. Lite ett steg fram och två tillbaka, men jag förmodar att det är en ganska normal reaktion.
Men det går på nåt sätt, även om jag inte skulle vilja påstå att det går lysande. Minnet har jag mer eller mindre tappat bort och stubinen är ännu kortare än vanligt. Lite ett steg fram och två tillbaka, men jag förmodar att det är en ganska normal reaktion.
posted by Bambi at 10:12 fm
9 Comments:
Om du faller, hoppas det finns mjuk madrass under. Kram
Anne-Maj: Hoppas jag också..Kram!
Det låter fullkomligt normalt, ska du veta. Allt måste vara omtumlande och att sedan klara av vardagen på det...
En stor kram härifrån.
Monica: Tack för go kram!
Det låter ungefär som det blev för mamma när farmor gick bort i höstas (för det var ju mamma som fick ta tag i allat). Och då har vi ändå inte sörjt farmors död. Med andra ord. Det låter helt naturligt.
Ta väl hand om dig och tillåt dig själv att känna efter och ta det lite lugnt ibland också. Kram!
Gumman,
jag förstår att det är tungt. Ta ett litet steg i taget...
Och Du.. något totalt världsligt (och förmodligen opassande) men Du har en utmaníng hos mig
Batbut, snigelsteg blir det... Tar utmaningen snart :-))
Vi är många som tydligen förstår vilket kaos det är när någon i närheten går bort. Min mamma gick bort alldeles för tidigt.
Försök att ta hand om dig och "chilla" ner, så fort tillfälle ges.
Vonkis: Har inte sett din kommentar förrän nu...tack och kram!
Mamselamsen: Ska försöka och även ge mig själv luckor, då jag bara får vara...
Skicka en kommentar
<< Home