Fram och tillbaka....

Har haft några akuta utryckningar, men så har det stabiliserat sig igen. Det är väldigt svårt att ställa om, från att man räknar med att det är sista gången till att det lugnar sig igen. Igår var det en sån dag och jag känner mig som jag varit i en torktumlarer igen.

Samtidigt ska man helst ha någon form av familjeliv och kunderna visar inte direkt någon större empati. Det skall gå lika snabbt och smidigt som vanligt....Har varit helt ärlig och sagt hur det ligger till, men jag tror de tycker det mest blir för personligt och påtvingat.

Nu menar jag inte att kunderna skall trösta mig, utan förklarar gör jag när de inte nått mig på mobilen eller mailsvar har dröjt något.

Märkligt, känns som jag lever två liv. Det vanliga och det på sjukhuset där man sitter i dödens väntrum.