Första gången jag ångrat ett inlägg.....
och första gången jag får be de bloggare jag kontaktat privat, om ursäkt för att jag bad om draghjälp- ang William. Hade jag inte gjort idag med tanke på vad jag läser nu. Ja, jag kunne ha raderat det tidigare inlägget, men det gör jag inte!
Kan säga att jag gick in med ett varmt hjärta, för ett svårt sjukt barn och tillhörde de som skänkte en slant. Med total förfäran upptäcker jag att bloggen numera totalt ändrat skepnad! Nu har vi en vårdnadstvist blogg, där fokus flyttats från William till att bloggare, såväl de som känner familjen, som totalt obekanta ska kunna skriva exakt hur/vad de vill om mamman! Här anges utan hämningar, såväl bostadsort, som i att skriva att mamman är sjuk osv
Är det här till nytta för William?
Har Ni hört talas om förtal? Hört talas om de regler som gäller för AB bloggen? Hur tror Ni det känns för pojken, att läsa dels vad hans far skriver om hans mor och en massa andra människor yttrar sig i direkt kränkande ordalag?? Williams pappa har makten på sin sida, då han avgör vilka inlägg som läggs ut på bloggen.
Jag/Vi har ett barn som har samt haft svår sjukdom+ ep kirurgi, där man inte kunne från läkarsidan ge några som helst garantier. Visst sätter det extra press på föräldrarna och i sin tur vanmakt och frustation, som kan ge upphov till hårda ord, men att lägga ut det på nätet- aldrig!!
Jag kan bara beklaga, jag önskar William allt gott, men Ni som kommenterar på Williams blogg- tänk på att även William läser och att det finns alltid flera sidor av en sak. Det är ytterst olustigt, att se hur lätt man kan hänga ut någon annan, som inte kan ge sin version av saken.
Och saken var väl ändå, William fruktansvärda sjukdom -eller?
Kan säga att jag gick in med ett varmt hjärta, för ett svårt sjukt barn och tillhörde de som skänkte en slant. Med total förfäran upptäcker jag att bloggen numera totalt ändrat skepnad! Nu har vi en vårdnadstvist blogg, där fokus flyttats från William till att bloggare, såväl de som känner familjen, som totalt obekanta ska kunna skriva exakt hur/vad de vill om mamman! Här anges utan hämningar, såväl bostadsort, som i att skriva att mamman är sjuk osv
Är det här till nytta för William?
Har Ni hört talas om förtal? Hört talas om de regler som gäller för AB bloggen? Hur tror Ni det känns för pojken, att läsa dels vad hans far skriver om hans mor och en massa andra människor yttrar sig i direkt kränkande ordalag?? Williams pappa har makten på sin sida, då han avgör vilka inlägg som läggs ut på bloggen.
Jag/Vi har ett barn som har samt haft svår sjukdom+ ep kirurgi, där man inte kunne från läkarsidan ge några som helst garantier. Visst sätter det extra press på föräldrarna och i sin tur vanmakt och frustation, som kan ge upphov till hårda ord, men att lägga ut det på nätet- aldrig!!
Jag kan bara beklaga, jag önskar William allt gott, men Ni som kommenterar på Williams blogg- tänk på att även William läser och att det finns alltid flera sidor av en sak. Det är ytterst olustigt, att se hur lätt man kan hänga ut någon annan, som inte kan ge sin version av saken.
Och saken var väl ändå, William fruktansvärda sjukdom -eller?
posted by Bambi at 8:52 em
12 Comments:
Eftersom jag inte varit här på ett tag fick jag läsa ikapp och läste också inläggen hos Williams pappa.
Håller med dig, fullkomligt.
Kul att se dig igen, Monica!
Det är nog vettigt att hålla i minnet, att blogg inte är en sluten lista.
Vad tråkigt! Jag ska in och kolla.
Jag håller också med dig, men det vet du ju vid det här laget
Jag har tänkt precis samma sak när jag följt inläggen om William. Skönt att fler har reagerat.
Och när jag lugnat ner mig o kan tänka klart får nog jag ur mig några rader inne hos mig jag oxå... Är alldeles för förbannad än o undrar bl.a hur i helvetes fan det här har kunnat fortgå utan allra minsta jävla reaktioner nånstans.. det övergår ta mig fan mitt förstånd.....
Jag tyckte ju jaaag såg det lääänge innan jag till slut reagerade... Höll stenkoll o satt o väntade på att kritiska röster skulle dyka upp men.. nothing zip nada.. inte ett djävla ord.. tvärtyst.....
Men för mig osar det uggligt i mossen.. den saken är säker.....
Nu har jag svårt att komma in på min egen blogg...
Anne-Maj: Ytterst beklagligt!
Milda: Ja, men det är bra att du skriver det här också, viktiga saker!
Karin: Välkommen! Det är bara ingen som skriver om det...
P: Jag tror det beror på att pappan själv, styr kommentarerna vilka som ska läggas ut och inte. Dock såg jag igår, att någon tillsägelse måste gått fram, med tanke på inlägget. Dock var det för lite i mina ögon....
Gick in och läste lite och fick ont i magen av det. Vuxna människor...
Fy fan säger jag när vuxna människor inte kan skärpa ihop sig för sina barns skull, utan snarare använder dem som verktyg i sina krig! Patetiska människor, men priset får tyvärr barnen betala!
Vonkis: Ja, instämmer! Man får verkligen ont i magen!!
Batbut:Det är skrämmande!
ÅKKI.. nu är du inte längre ensam... Jag har oxå.....
P: Bra!! Du fick med dig bra saker också!
Skicka en kommentar
<< Home