Rapport!

Ja, jag är rätt osynlig just nu. Och kommer nog att så förbli ett bra tag. Dels har jag bråkat med mina egna demoner och sedan har mamma försämrat otroligt mycket. Hon är inlagd nu igen och nu är det så illa, att vi ska sätta ihop ett schema för att någon (till att börja med) alltid finns hos henne på dagtid. Dvs familjen.

Personalen har lovat meddela oss, om hastig förändring sker under natten så vi hinner åka dit.
Jag satt hos henne i eftermiddag och jag kan bara säga att jag önskar det här tar slut nu, så hon får frid.

Det är inte någon mening med att vara fullproppad med morfin, för att inte plågas- när livet egentligen är bara slut. Vad Ni än tror på- gud/gudar/ödet eller vad som helst- håll en tumma för att det här tar slut, utan smärtor och en övergång till en mamma, som sitter på ett moln och viftar med tårna....:-)))

Ta hand om varandra! Kram från mig!