Fas eller vad?

Jag funderar så mycket, drömmer lika mycket. Mamma är med i nästan alla drömmar, de flesta är jobbiga och utan riktigt sammanhang. Så jag sover inte så bra. Antar att det är min form av bearbetning. Skriver inte dagbok längre, ja det var faktiskt länge sedan.

Oron för mina närmaste har ökat, men det antar jag är en naturlig reaktion när en nära har dött. Men det är jobbigt, för jag blir stressad när jag inte har alla runt mig och det är mindre bra, folk behöver ju space. Jag kan inte vare sig låsa in min man eller mina barn, fast lusten finns :-))

Samtidigt kan jag faktiskt *s* emellan varven vara en kul mamma och trivsam kvinna! Tro det eller ej! Men medvetenheten om att livet kan vara så kort, har förändrat mig. Jaja, klart jag fattade det innan, men det är ytterst påtagligt nu.

Tror jag står vid en väg nu, gäller bara att välja rätt riktning.