Nix!!
Det blev inte bra det här... Strålning funkar inte, eftersom båda lungorna är drabbade och området blir för stort. Vilket jag antar innebär att det är mängder med metastaser.
Det som finns är cellgift, 3 st behandlingar var 3:e vecka och efter det en utvärdering, för att se om det skett något alls. Läkaren var väldigt tydlig med att mamma inte går att bota.
Förmodar att cellgifterna är ett försök att stoppa spridningen och få cellerna att hålla sig lugna...
Men egentligen handlar det om att köpa sig lite tid, och hur mycket gick inte att svara på. Mamma tog cellgift i förra omgången och hon mådde fruktansvärt dåligt av det, innan vi träffade läkaren sa hon att strålning var OK, men aldrig mer cellgifter....
Men alternativet nu är ju inte direkt lysande, så hon skall försöka klara av det. Mammas sambo kom till sjukhuset, när vi var klara- han hade själv varit på läkarbesök. Mina syskon valde att dra sig tillbaka och "andas" tror jag. För att samla ihop sig..
Vi skulle i allafall köra hem dem och min ytterst älskade Vädur nappade på mitt förslag, att bjuda ut dem på lunch- vi kom på det perfekta stället exakt samtidigt! Vackert, lugnt och otroligt god mat, har vi hört. Har aldrig ätit där förut, för det är inte direkt billigt, men nu skiter vi pengar! Tänk vad man kan ändra fokus, när det gäller....
Efter en fullständigt vidrig fm, skulle vi bara köra hem dem och droppa av? Inte, fan! Måste ju ge henne anledning/ork, att kämpa på! Och med tanke på att vår relation har varit ytterst ansträngd väldig ofta- det här är min sista möjlighet, att ändra det.
Sedan måste jag inse att min mamma kommer att dö och mina barn kommer att växa upp utan mormor. Så jag har en hel del att fundera på.
Samtidigt vill jag säga, till Er som tittar/tittat in här, Ni har gett mig väldigt mycket styrka- tack så jättemycket!!!
Det som finns är cellgift, 3 st behandlingar var 3:e vecka och efter det en utvärdering, för att se om det skett något alls. Läkaren var väldigt tydlig med att mamma inte går att bota.
Förmodar att cellgifterna är ett försök att stoppa spridningen och få cellerna att hålla sig lugna...
Men egentligen handlar det om att köpa sig lite tid, och hur mycket gick inte att svara på. Mamma tog cellgift i förra omgången och hon mådde fruktansvärt dåligt av det, innan vi träffade läkaren sa hon att strålning var OK, men aldrig mer cellgifter....
Men alternativet nu är ju inte direkt lysande, så hon skall försöka klara av det. Mammas sambo kom till sjukhuset, när vi var klara- han hade själv varit på läkarbesök. Mina syskon valde att dra sig tillbaka och "andas" tror jag. För att samla ihop sig..
Vi skulle i allafall köra hem dem och min ytterst älskade Vädur nappade på mitt förslag, att bjuda ut dem på lunch- vi kom på det perfekta stället exakt samtidigt! Vackert, lugnt och otroligt god mat, har vi hört. Har aldrig ätit där förut, för det är inte direkt billigt, men nu skiter vi pengar! Tänk vad man kan ändra fokus, när det gäller....
Efter en fullständigt vidrig fm, skulle vi bara köra hem dem och droppa av? Inte, fan! Måste ju ge henne anledning/ork, att kämpa på! Och med tanke på att vår relation har varit ytterst ansträngd väldig ofta- det här är min sista möjlighet, att ändra det.
Sedan måste jag inse att min mamma kommer att dö och mina barn kommer att växa upp utan mormor. Så jag har en hel del att fundera på.
Samtidigt vill jag säga, till Er som tittar/tittat in här, Ni har gett mig väldigt mycket styrka- tack så jättemycket!!!
posted by Bambi at 5:03 em
9 Comments:
Gumman, förstår att det är en hel del att svälja och bearbeta. Försöka hitta en väg genom det. Visst kommer kidsen att växa upp utan en mormor framledes - men nu har ni en tid på er att bygga minnen för den dagen hon inte finns mer. Försök hitta ett sätt att ta tillvara på det bästa av den, och tillåt Dig sörja! Kan rekommendera "Tisdagarna med Morris". En helt underbar bok som handlar om väntan på döden. Den hjälpte mig en hel del!
Jag blir så rörd.
Trots era tidigare duster finns du där och ser bort från dem. Din mamma måste vara bra som har fått en så bra dotter. Tror (vet) inte att alla skulle ha gjort likandant.
Det är väl det som är lite positivt i allt elände. Att ni faktiskt har fått en möjlighet att få en bättre relation.
Ni finns i mina tankar och böner allihop
Jag förstår hur hårt det måste kännas just nu och det jag skriver låter inte annat än torftigt. Men ändå - ni har en del tid att prata och förbereda er inom familjen (om man någonsin kan bli riktigt förberedd) och du har tid att närma dig din mamma och laga det som var trasigt i relationen.
Du får fler styrkekramar härifrån.
Tänker på dig.
Har inget att skriva. Jag vet hur det känns. Svärmor gick bort i levercancer två dagar för bröllopet. Ta tiden som finns kvar. den dumma skrivaren kan fara i väg, bloggkompisar finns kvar osv.. kram!
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag finns här om du behöver!!!
Kramar om till tusen
Håller med Malin...orden räcker inte till...*kram*
Batbut: Läste den för många år sedan- gillade! Ska läsa om den nu, bra tips!
Och alla, jag är lite "fattig" på ord just nu, så jag skriver bara så här: TACK!!!!
Bara tanken på att Ni finns där ute och skickar kramar och tankar till mig, det är ju bara helt fantastiskt!!
Ja mammor är ju alltid mammor oavsett eller?Ta vara på den tid som finns det är viktigt tror jag
Babsan: Ja, så är det! Skall försöka med det.....
Skicka en kommentar
<< Home