lördag, december 09, 2006

Döden, skrämmer mig oerhört....

Och den närmar sig snabbare än jag trott...Hade ett samtal med mamma här om dagen och jag bröt inte helt ihop (dvs under samtalet) Hon ville prata om begravningen och hur hon vill ha det. Egentligen var det ett bra samtal, för det är ju nödvändigt men mina grå hår blir ännu fler...

Egotankar-Mamma vill ha en mottagning (heter det så???) efteråt...Jag vet ärligt inte om jag fixar det! Har svårt att få ihop kakbakning eller vad man har med död... Det räcker väl med att man ska begrava sin mamma och försöka få våra 4 ungar att fixa det, ska jag/vi syskon dessutom leka värd/värdinna och underhålla gäster??? Nej, jag fixar inte det! Men hon vill ju det... Dessutom iom att vi kommer från Norge räknar mamma med att ngn därifrån kommer- men jag har inte plats för att ta hand om släktningar- vi har inget gästrum- jag är så vilsen...

Hur ska jag dels begrava min mamma, ha mottagning och ha sovplats för gäster?? Funkar inte...den dagen tror jag att jag måste få lov att sörja med de mina...

I morgon skall jag och mina syskon till mamma., vi skall gå igenom det mamma vill prata om innan det är för sent. Gissa om jag har ont i magen! Skulle önska att prästen i vår församling var som "Deep Ed" så jag kunne fråga alla mina tusen frågor... Ledsen "Bambi"

7 Comments:

Blogger Vonkis said...

Hör med församlingen om ni inte kan ha mottagningen där. Då brukar de stå för allt. På farmors begravning serverade vi exotisk planka (olika kallskurret och en massa frukt samt potatissalld till) och det var väldigt uppskattat och så fick vi i oss ngt lite mer matigt också.

De eventuella gästerna från Norge behöver väl inte sova hos er. Finns det inget bra vandrarhem eller hotell i närheten. Man kan ju inte räkna med att bo hos folk när det är begravning.

10:21 fm  
Blogger Bambi said...

Vonkis: Tack!! Ja, jag måste fråga hur man gör...Fast jag har svårt att få ihop tanken på mat/begravning. Känns konstigt....

Nej, jag hoppas att ev gäster inser det. Antagligen gör jag ett större problem av det, än vad det behöver vara.

12:04 em  
Anonymous Anonym said...

Vonkis har redan sagt bra saker. Var tydlig med att ni inte orkar ta emot gäster i ert hus och rekommendera varmt vandrar hem och så... Dom förstår säkert om ni är tydliga.

Skickar massor med kramar till er.

6:01 em  
Blogger Batbut said...

Du har redan fått många bra åsikter. Vad Du faktiskt kan göra är att ta in hjälp, det gjorde vi vid mammas begravning. Min man var den som "tog hand om" gästerna i kyrkan, catering tog hand om maten och hur människor reste, skulle bo osv fick de faktiskt lösa själva. Vi serverade mammas älsklingsrätt och spelade hennes älsklingsmusik - Wallenbergare, öl med nubbe och Tom Jones. Kanske inte en klassisk begravningsfika men exakt i mammas stil. Du och Din familj måste få sörja, utan att tänka på plikterna. Finns det ingen i Din närhet som kan vara "samordnare"? Annars kan Du faktiskt be begravningsbyrån om hjälp - det finns många bra sådana. Viktigt att tänka på är inte vad konvetionen säger utan vad ni vill!
Kram gumman!

11:07 fm  
Blogger Bambi said...

Anne-Maj: Ja, får nog vara ännu mer tydlig än jag varit så det inte blir fel i kommunikationen...Tack för kramar och kram till dig med!

Batbut: Ja, du har rätt! Med en smart arbetsfördelning borde det gå att fixa på ett bra sätt. Får ta och sätta mig in lite bättre i hur det faktiskt fungerar.

Nej, konventionen struntar jag fullständigt i, vill bara att det skall fungera och helst på ett sätt som passar mamma och sedan att det går att genomföra. Tycker din mammas begravning låter fin!

2:12 em  
Blogger Maggisen said...

Dom begravningar jag varit på, och där det varit samling/mottagning efteråt, där har det inte varit någon direkt värd/värdinna utan man har hyrt in serveringshjälp eller bett vänner hjälpa till med serveringen. Ofta känns det bra med en sån samling efteråt, man får en chans att "prata av sej" lite... Sen håller jag med om att du/ni inte ska behöva ta emot nattgäster, utan ska kunna få ha så lugnt som möjligt hemma.

10:21 fm  
Blogger Bambi said...

Maggisen: Är ovan med begravningar, tack och lov...Är väl därför det känns lite olustigt med själva tanken, att man ska just äta efteråt.

Har inte direkt tänkt tanken, att man pratar av sig- men det kanske känns bättre än jag tror. Ja, hemma måste vi få vara oss själva, tror det är viktigt för barnen- att de har full tillgång till oss, för alla frågor.

2:04 em  

Skicka en kommentar

<< Home