Olustigt...

När jag ringer min pappa och allt han pratar om är hans ohälsa (nä, han är inte 90..) samt mina syskon och totalt glömmer bort de 4 barnbarn han har! Som i mina barn!

Varav 2 har bytt skola... Efter han gått igenom mina syskon och deras problem, avslutar vi med att han hälsar till alla andra... Jaha? Men hallå, undrar du inte hur dina barnbarn har det?

Jag blir så tokigt besviken! Livet är så kort! Men inser han inte det?! Nu är mamma död, "Vädurens" pappa dog innan jag träffade honom, svärmor är sjuk och orkar inte mycket och div andra släktningar är såå frånvarande.

Ok, jag kanske önskar mig nåt som inte finns- men liite närvarande familjemedlemmar det skulle jag vilja ha! Visst kan jag försöka komplettera med kompisar men det är inte samma sak. Vilken bild kommer mina ungar att ha? *ryser*

Men det är nog bäst att jag inser mina drömmar kommer inte igenom! Jag trodde när vi fick barn att både mor/farföräldrar skulle reparera det de inte lyckades med som föräldrar. Japp, jag köpte myten om att barnbarn är livets efterrätt.... Idiot är jag!! Och en ledsen sån också....

Ska jag verkligen behöva annonsera efter "extra mor/farföräldrar"? Ja, det ser ut så! Och vem vill ha oss??

Long time osv

Ja, det var det verkligen! Varför? Nja, jag lever lite IRL emellan varven :-))
Samt att jag prioriterat "listan" jag är med på. Dessutom har flera av mina blogg vänner, som kommit mig nära, direkt mailkontakt med varandra.

Det har hänt en hel del som har behövts ta tag i omedelbart dessutom. Nu är två st barn flyttade till annan och mycket bättre skola! Det fungerar så bra, så jag är totalt rörd till tårarna! Underbar personal och en helt annan känsla för hur man verkligen anstränger sig till max, för att det skall bli bra! Jag/vi var så i valet och kvalet men i nuläget- jättebra byte!

Tyvärr har jag kvar "oxen" som nu inte trivs alls, kan inte byta i nuläget- finns ingen plats. Men hoppas verkligen att det skall lösa sig, som i snart!

Jag har börjat hos en psykolog- hoppas mycket på det här! Är så trött på mig själv! Både Chrons och panikångest mm gör mig inte till den personen jag var innan eller vill vara idag. Jag hoppas jag kan komma vidare, på ett bra sätt. Medicin lär jag få ha kvar samt akutmedicin när jag skall göra saker jag är orolig för. Det är OK, bara jag ser att jag går framåt. Har varit lite kasst på den fronten och därför också tystnad här. Men hoppet har jag kvar!

Ibland lyckas jag leva upp till de små, men så viktiga sakerna i livet! Idag var en sån dag, när jag plockade hösthallon i trädgården! Himmel, vad gott!