Men hallå.....

Just när jag kommit i fas med Vädurens semester, är den slut...Gillar inte! Det har varit jättekonstigt den här första dagen och slutar det inte regna snart blir jag galen!!

5 veckor - 1 dag med spöregn...Grrrr..... Och just den här sommaren när barna är så mycket lediga, bortresta kompisar och vad kan man mer hitta på? Samtidigt som jag faktiskt måste börja jobba lite igen.... Nu blir jag liite matt!


Hej solen- komsi, komsi annars svimmar jag!

Fas eller vad?

Jag funderar så mycket, drömmer lika mycket. Mamma är med i nästan alla drömmar, de flesta är jobbiga och utan riktigt sammanhang. Så jag sover inte så bra. Antar att det är min form av bearbetning. Skriver inte dagbok längre, ja det var faktiskt länge sedan.

Oron för mina närmaste har ökat, men det antar jag är en naturlig reaktion när en nära har dött. Men det är jobbigt, för jag blir stressad när jag inte har alla runt mig och det är mindre bra, folk behöver ju space. Jag kan inte vare sig låsa in min man eller mina barn, fast lusten finns :-))

Samtidigt kan jag faktiskt *s* emellan varven vara en kul mamma och trivsam kvinna! Tro det eller ej! Men medvetenheten om att livet kan vara så kort, har förändrat mig. Jaja, klart jag fattade det innan, men det är ytterst påtagligt nu.

Tror jag står vid en väg nu, gäller bara att välja rätt riktning.

Ok, no titel.....

Gör min egen då..."Pappa"

trodde inte du kunne skada mig mer såväl fysikiskt (ja, det var länge sedan...) eller psykiskt, men du lyckades via mina barn! Nöjd??! Nä, inte då, för du vet inte vad jag skriver här och du skulle inte fatta det i allafall.

Jag har aldrig berättat för mina barn hur det var att vara din äldsta dotter, jag trodde att kanske skulle du förändras. Ja, i viss mån hade jag rätt- du har def lugnat ner dig! Men ditt intresse, som jag i min enfald trodde skulle komma med barnbarn.....Haha, gissa hur fel jag hade där!

Ok, vi ville göra en visit på ett dygn, för att uppvakta dig på din födelsedag utan att höja upp ditt blodtryck. Du tackade nej, för du var för sjuk. Du fixar att ha min bror mer eller mindre inneboende och min syster som kommer på besök, men såklart utan besvärliga element som partners eller barn...

Sorry, nu är det rätt kört... Mina barn såg fram emot det här och du bara snodde det rakt framför näsan på dem. Jag sitter kvar med att förklara?? Och vad ska jag säga??


Ring inte nästa gång det kör i hop sig.......