fredag, juni 02, 2006

Om mamma

Har inte skrivit om det på länge, för jag "strutsar" Hon har nu gjort den sista planerade omgången av cellgift. Nu återstår det några veckors väntan, så ska ny röngen+ datatomografi tas. Då först vet vi, om det har skett någonting alls, eller kanske lite förbättring. Det är också då man kan börja prata om hur mycket tid det är kvar. Behöver jag säga, att ovissheten gör mig galen? Nej, tror inte det. Försöker sysselsätta mig med annat, men det ligger där och skaver. Är tröttare än normalt, skattar inte så ofta och känner mig väldigt olik mig själv. De där sakerna som brukar pigga upp mig, är lite borta nu. Vill ha tillbaka "mig själv" för den personen handskas med saker på ett bättre sätt!

9 Comments:

Blogger Vonkis said...

Just ovissheten måste nästan vara det jobbigaste i en sån här situation. Jag har ingen egen erfarenhet av något liknande men inser verkligen hur mycket jag har att vara tacksam över. Ni finns i mina tankar och böner.

3:09 em  
Blogger Monica med yffen said...

Jag håller alla tummar för att behandlingarna har gett resultat. Jag förstår hur jobbigt det måste vara för dig. Som i Vonkis tankar, finns ni också i mina.

9:23 em  
Blogger Malin said...

Ovisshetkan göra vem som ur balans.. Hang in there. det blir bättre dagar och då kommer du tillbaka..
Kramar i massor!!

10:37 em  
Anonymous Anonym said...

Ovissheten och väntan har inte plats i mitt huvud, men jag tvingas leva med dom ändå. "Ingenting är värre än just nu" nåntogting brukar Ior säga. Det har han rätt i alla fall..
Sänder kramar och tankar till dig och din familj!

8:29 fm  
Blogger Bambi said...

Va snälla Ni är! Tack för omtanken, känns gott i hjärtat!

2:50 em  
Blogger Batbut said...

Förstår att ovissheten tär på Dig, men försök att stå ut. Att acceptera är oftast det bästa sättet att hantera saker på. Jag tror att Du hanterar det på det sätt som Du mäktar med just nu, och lägg inga värderingar i det. Du gör det så gott Du kan och det är gott nog. Ta hand om er så gott ni kan och Du vet.... I'll be there

10:38 em  
Blogger Bambi said...

Batbut: Tack! Dina ord gör mig starkare! Och tusen tack för att du finns!!

11:20 em  
Blogger Mildamakter said...

Vet inte riktigt vad jag ska säga/skriva, men skickar en stooor kram till dig, du vet var jag finns

6:29 em  
Blogger Bambi said...

Milda: Orden behövs inte alltid, känner känslan bakom! Tack för kramen och att du finns! Tänk vilken tur jag har, så många som skickar goda tankar och kramar till mig- det är lycka det!!

10:20 fm  

Skicka en kommentar

<< Home